Edle ock wälborne herr ståthållare, Ehrebohrne, högh- och wälwijse, wälbetrodde, laghfahrne gode herrar ock männ, borgemestare och rådh sampteligen, denne kongl[i]ge residentzstadz högtährade magistrat, gunstige befordrare. Högha nödhen twingar migh fattige, eensöriande och högtbedröffwade quinna till att klageligen föredraga denne wälährade rätten den oförrätt som migh af min stiuffader Päder Erichßon på Wästremallm tillfogas, i thy att den arfwedeel, som effter min sahl. moder, på arffschiftet nu för 3 åhr sedan, effter the gode männs af rådet vthslagh ock vnderskreffne byteslängdh, migh lagligen tillföll, icke warder migh lefreradh ock tillställt, men emoth all billigheet förhållen, ja förmedellst een ock annan fåfengh jnwändningh jäfwadh och förbuden, hwarigenom iagh så illa hafuer vthråkadt, att jagh ock mitt omyndige faderlöse barn nödh lijda, ock aff åthskillige creditorer måste strängdh ock förolempadt blijffwa. Så aldenstundh iagh i den otwifuelachtige förhoppningh lefwer, att the gode männ af rådet, som öfuer bytet wore, iu warde det förswarandes, som the på den tijden giorde ock sluto, så att han widare det icke fåår effter sin eghen godhtyckia vprijffwa ock förandra, på hwilket fall månge orijmligheeter föllia wille: Hwarföre böönfaller iagh till denne ehrebare magistraten, ödmiukeligast bediandes, att migh måtte wederfaras, hwadh rätt ock billigt wara kan, så att det migh effter klara byteslengden ännu rättmäteligen tillkommer, måtte vtan någon wijdare förandringh eller skadeligit vppehållande, migh lefreradt ock tillställdt warda. Iagh förwäntar ett gått ock gunstigt swar, altidh effter min plicht förbl[ifwan]des
d[en] wälährade magistratens
ödmiuke tiänarinna
Anna Matzdotter een bedröffwat enkia
With modernised spelling:
Ädla och välborna herr ståthållare, Äreborna, hög- och välvise, välbetrodde, lagfarna goda herrar och män, borgemästare och råd samteligen, denna kungliga residensstads högtärade magistrat, gunstiga befordrare. Höga nöden tvingar mig fattiga, ensörjande och högtbedrövade kvinna till att klageligen föredraga denne välärade rätten den oförrätt som mig av min styvfader Peder Eriksson på Västremalm tillfogas, i ty att den arvedel, som efter min sal. moder, på arvskiftet nu för 3 år sedan, efter de goda mäns av rådet utslag och underskrevna byteslängd, mig lagligen tillföll, icke varder mig levrerad och tillställt, men emot all billighet förhållen, ja förmedelst en och annan fåfäng invändning jävad och förbuden, varigenom jag så illa haver utråkat, att jag och mitt omyndiga faderlösa barn nöd lida, ock av åtskilliga kreditorer måste strängd och förolämpad bliva. Så alldenstund jag i den otvivelaktiga förhoppning lever, att de goda män av rådet, som över byttet vore, ju varde det försvarandes, som de på den tiden gjorde och sluto, så att han vidare det icke får efter sin egen godtycka upriva och förandra, på vilket fall många orimligheter följa ville: Varföre bönfaller jag till denna ärebara magistraten, ödmjukeligast bedjandes, att mig måtte vederfaras, vad rätt och billigt wara kan, så att det mig efter klara bytteslängden ännu rättmätteligen tillkommer, måtte utan någon vidare förandring eller skadeligit uppehållande, mig levrerad och tillställd varda. Jag förväntar ett gott och gunstigt svar, alltid efter min plikt förblivandes
den välärade magistratens
ödmjuke tjänarinna
Anna Matsdotter en bedrövad änka
No comments:
Post a Comment