Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 5, Elmen och Granberg, 1818
Above: Princess Katarina of Sweden, Countess Palatine consort, painted by Jakob Heinrich Elbfas.
Above: Count Palatine Johan Kasimir of Palatinate-Zweibrücken, painted by David Beck.
Katarina of Sweden (born November 10, 1584, died December 13, 1638) was a Swedish princess and Countess Palatine of Zweibrücken as the wife of her second cousin Johan Kasimir of Palatinate-Zweibrücken. She was the sister of King Gustav II Adolf of Sweden, who was ten years younger than her. Katarina is known as the aunt and periodical foster mother to King Kristina of Sweden and the mother of King Karl X Gustav of Sweden.
The letter:
Hochgeborner Fürst freundtlicher hertz vilgelibter herr undt nechst gott mein bester schatz E. L. libes brifflein ist mir wol zukommen, hab darauss mitt frewden vernommen E. L. undt der kinder gesundt zusamen kunft, für welches ich den lib. gott dancke der die reiss so weitt mitt glück fort geholffen hatt, im bitten er wolle ferner mitt seinen liben engellen leit. dass ess auff allen seiten glücklich gehn möge, dass mein herzgen möchte gesundt verbleyben, undt ich im mitt samptt die kinder bey welstandt wider sehn möge, mir ist leit E. L. sindt wider mitt die flus im rücken geplagt bitt E. L. schot sich ia in dissen feuchten wetter, auff dass sie mögen gesundt verbleiben, solt aber wider verhoffen E. L. etwass mangeln so sick. E. L. ia die kinder nicht von sich, sundern lassen sie E. L. auffwarten, undt lassen mich bezeitten (beyzeiten) wissen E. L. zustandt den gott weiss wie mir zu müht würd wan ich solt wissen dass E. L. kranck wehren, undt ich mein devor nicht fehte E. L. auffzuwartten, ach gott gebe mir allezeit gutte zeitunge von E. L. undt die kinder, wass vns hie betrift so sindt ir m undt wir an deren gott lob bey zimlicher gesundtheit, wegen meine sucken undt fleck so engstigen E. L. sich nicht ich hoff gott wirdt ess wider bessern, ich hab angefangen meister balzar zu brauchen er hatt mir ein wasser geben dass streich ich auff, kan aber noch nich sagen ob ess hilfft den ich gestern erst angefangen habe, E. L. trew gemüht vnd vmbsorg tuh ich mich dinstlich bedancken, gott wirdt ess E. L. vergelten dass sie dero altes mütterlein so liben, wass sunst die hochzeit betrifft dass sie vorgangen ist, dass ist gutt, ess ist mir lib dass herr axell auch dagewessen, zweiwel nicht sein fraw mutter wirdt beschefftig gewesen sein im zu trachtiren, wirdt mich verlangen zu hören wie alles so statlich abgangen ist, ess ist mir leit dass E. L. nicht haben können zu der ander hochzeit kommen, die gutte leut werden ess wol gehofft haben, den wie ich seh so ziehn von hir niment dahin sie spüren nun auch ire freundt, wegen Carls Gustaff reiss wil ich sparen biss zu E. L. ob gott wil glücklich ankunfft da von zu rehden, wan ess gesicht diss oder die ander reiss so wünsch ich mitt E. L. dass ess zu glücklicher stundt gesehn möge dass wir hir nachmals mögen frewd an den buben erleben ich hab ir m. die Königin ein wenig meldung gethan, dass wan ich wüste dass ess ir m gefille so solten die kinder ir m in pasant auffwartten, wil nu sehn ob ich antwort bekomme, ir m vndt ich haben sindt sie verreist kein einzig handtschreiben von ir m bekommen, die dag haben ir m durch den schreiber in iren namen lass an ir m schreiben vndt begert 500 ehlen damasch zu ir neus schlaffcamer, weiss nicht ob sie ess bekombt, man wundert sich hie wehr ir m dass angibt der stathalter vnd pens sindt nicht recht mit ein ander, ir m haben den tobbias zum hoff camerirer wider angenommen da ist pose vbel mitt zu friden, wil E. L. mehr berichten ob gott wil wan E. L. kommen, H. L. herr wegen die kaufleut hette ich wollgehofft E. L. mit disser post alrichtigkeit zu schreiben, aber die herren willen nu nicht gern ir zusag halten durch wechsell bezalt zu sein sundern meinen ir alles zu bekommen, mir düncht weil unser eigene wissen dass ich gelt hab, so haben sie so gehandt aber ess sol doch nicht angehn, gott lob ich hoff meister Carl hilfft mir zu recht dass sie eins theils gelt bey E. L. nemen, hab sindt nicht mehr genome. als dieser sedel laut, vndt ich haben noch nichts können bekommen, von die rede vndt auch silber gelt wil ich wo müglich nicht angreiffen eh E. L. kom. mit meister hans wil ich ob gott wil vmb wenig E. L. alles richtig schreiben, E. L. halten sich nur zu mein sedel, ich hette im wol eh gesickt aber er muss dabey sein weil er alles genommen hatt von die kaufleut, dass wan er weg zöge sie villeicht nicht ander bericht testen, gott behütt E. L. mir macht men balt den kop tol wan ich mich nicht hette so wüste ich itz kein raht, nu seh ich wass vngemach E. L. haben, gott stercke E. L. mir zu trost E. L. machen sich ein alla mode rock gefüttert man fencht ess hie so zu tragen, nu in eil kan ich nicht mehr, beffel, E. L. gott dem allmectigen gott helffe vns mitt frewden wider zusamen, ich bin E. L.
getrew dinstwillig gemahlin biss im tot.
CATARINA Pr.
ir m lassen E. L. freundtlich gruss.
Utanskriften:
An ir L. mein hertz.
Swedish translation:
Högborne Furste hjertans käre högtälskade Herre och näst Gud min bästa skatt. Eders Kärlighets kära bref har jag väl bekommit och har deraf med glädje förnummit att E. K. och barnen med hälsa sammankommit, hvarföre jag tackar den kära Guden, som så vida med lycka forthulpit resan, bedjande honom att han ville vidare med sina kära Änglar ledsaga att det på alla sidor må gå lyckligt, att mitt hjerta måtte förblifva vid hälsan, och att jag må återse honom jemte barnen i godt tillstånd. Det gör mig ondt att E. K. är åter plågad med fluss i ryggen, och beder att E. K. må vårda sig i denna fuktiga väderlek, att han måtte förblifva frisk, men skulle emot förmodan någon ting fela E. K. så skicke E. K. icke barnen ifrån sig, utan låte dem uppvakta E. K., och låte mig i tid veta E. K:s tillstånd, ty Gud vet huru jag skulle vara till mods om jag skulle veta att E. K. vore sjuk, och jag icke gjorde min skyldighet att uppvakta E. K. Ack Gud gifve mig alltid goda tidningar från E. K. och barnen. Hvad oss här beträffar så är Hans M. och vi, Gudi lof, vid temlig hälsa, i anseende till min sjukdom och fläckar, så oroe E. K. sig icke, jag hoppas Gud skall åter hjelpa det; Jag har börjat nyttja Mäster Balzar, han har gifvit mig ett vatten som jag stryker på, men kan ännu icke säga om det hjelper, ty jag började först i går. För E. K:s trogna sinne och omsorg tackar jag tjenstfärdigt, Gud skall vedergälla E. K. att han så älskar sin gamla moder. Hvad eljest brölloppet angår är det väl att det är förbi, det är mig kärt att Her Axel äfven varit der och tviflar icke att hans frumoder har varit sysselsatt att traktera honom. Jag längtar att höra huru ståtligit allt har aflupit[.] Det är beklagligt att E. K. icke kunnat komma till det andra brölloppet; de goda menniskorna hafva väl hoppats det, ty som jag ser reser ingen härifrån dit, de finna också nu hvilka som äro deras vänner. Angående Carl Gustafs resa vill jag vänta att tala derom, tills E. K. om Gud vill lyckligen hitkommer, om den sker, denna eller den andra resan, så önskar jag med E. K. att den må ske i en lycklig stund att vi framdeles måge hafva glädje af den gossen. Jag har låtit H. M. Drottningen något förstå, att om jag visste att det behagade H. M. så skulle barnen en passant uppvakta H. M., får nu se om jag får svar. Sedan H. M. reste har H. M. och jag icke fått något enda bref från honom. Härom dagen har H. M. genom skrifvaren låtit i sitt namn skrifva till H. M. och begärt 500 alnar damast till hennes nya sängkammare, jag vet icke om hon får det. Man undrar här hvem H. M. anmodar derom. Ståthållaren och Pens äro icke rätt ense; H. M. har åter antagit Tobias till Hofkamrerare, dermed är Poseilla tillfreds. Jag skall berätta E. K. mer om Gud vill när E. K. kommer. Hjertans käre Herre, i anseende till Köpmännerna hade jag väl hoppats med denna post kunna skrifva E. K. till att allt vore rigtigt, men de Herrarne vilja nu icke gerna hålla hvad de lofvat att genom vexel bli betalte, utan mena att få allt sitt; jag tror att emedan våra egna veta att jag har penningar, hafva de handlat så, men det skall ändå icke gå an, Gudi lof jag hoppas Mäster Carl hjelper mig till rätta att de få taga en del penningar hos E. K. Hafva de icke tagit mer än denna sedel lyder och löper så kan E. K. och jag ännu icke hafva fått något. Af det redbara och äfven Silfvermynt vill jag om möjligt är ingenting tillgripa innan E. K. kommer. Med Mäster Hans vill jag, om Gud vill, innan korrt skrifva till E. K. rigtigt om allt. E. K. hålle sig blott till min sedel, jag hade väl förr skickat honom, men han måste vara tillstädes emedan han har tagit allt af Köpmännerna, så att om han reste bort de kanske intet annat berättade. Gud bevare E. K. mig gör man yr i hufvudet, om jag icke hade min älskade, så viste jag nu intet råd. Nu ser jag huru mycket omak E. K. har, Gud styrke E. K. mig till tröst. E. K. låte göra sig en modern fordrad rock, man plägar nyttja sådane här, nu kan jag i hastighet icke mer, befaller E. K. Gud den Allsmäktige. Gud hjelpe oss med glädje åter tillsammans.
Jag är
E. K.
trogna, tjenstvilliga
Gemål ända in i döden.
H. M. låter vänligen hälsa E. K.
Utanskriften:
Till Hans K. mitt hjerta.
