Source:
DelaGardiska archivet, volume 6, edited by Peter Wieselgren and published by J. Hörberg, 1835
The letter:
Välbårne fru min h a k dåter
— — ber för Gud skyl åm förlatelse iagh nu icke i så långh tid har skrefet er til Gud uet sådant icke är sket af förgetenhet utan af stor ånghest ågh bedröfelse såm iagh har lefat uti däna höst uinteren ågh in til däna tid för sedan min k häre lot stika sit ögha har han haft en omäniskeligh pina deri så iagh alldrigh kan utskrifa dän ynka iagh har sit på hånåm sedan mäd min dåter Marias stora siukdom då hon miste den ena sin lila k dåter Gud gaf häna sist ågh sedan nu hon har uare så siuk af sin miälta ågh moran såm så stiger up Gud såm bäst käner ågh uet huar ågh enss bedröfelse ågh börda han göre där på en nådigh ågh god utgångh at man må kunna mäd tålamod draghat min a k d iagh förnimer ågh icke mäd ringha ånghest er suaghet i ert hufud af däd starka suimelset ågh uärk i hafa i ert hufud huilke iagh af hiärta önskar Gud uil lindra ågh er til er hälsa i giän snärt förhiälpa alla era troghne uäner til myken hughnad iagh ber i flitight bruka tör mäieran ågh dragha lite där åf up i näsan en gångh häler 2 åm daghen ågh gåt maierans uaten däd hiälper uist för suimel sedan bär de knyde myserna man giör för hufude i uile ågh tagha en suart höna ågh rifa häna mäd fiäran ågh allt i tu ågh bina uarm åm hufude så blodigh hon är däd göra några gångher M balser bårskär säier han så har haft så har han sigh siälf hulpe mäd en tingh han gör af sölf ågh har taghet in däd har hulpe hånåm han har uare så at han inte har kuna uara blant fålk där af män han bruka däd ågh däd halp hånåm ågh däd leta ui hånåm nu göra åt er så snart däd färdight blir skal iagh säna er Gud såm maghten har hiälpe er - - - min a k d huad er ågh min k sån generalmaioren er k mans saker uidkåmer har iagh hoss min k man ågh drefet mäd all flit ågh hafa de late sigh dän så höght uaret angeläge såm sin egen ågh hafa för däna gången nu så uit braght däd såm sket är i hafa här fule inte mångha uäner kan ske de i bäst tro kuna minst uara åm er uälfärd mån Gud löner fule allt i sin tid då hafa de inte kuna stort uträta min a k dåter iagh takar häna ågh så k för däd hon låter migh ueta åm dän fröken i pomeren så är däd sant iagh kune fule någhe hafa haft tanker däråm först män iagh besinar min sån uara ung huem uet huad hans lyka kan bli han har mångha år än där til allt så tänker inte mer där på utan befaler hånåm Gud han fylier sin bror til frankerike Gud beuare hånåm ågh regeren mäd sin anda nu min a k dåter dän alldra höghsta Gudh antuardar ågh befaler iagh er min ädele gretekin ågh migh alltid i ert troghne ågh dygdesama hiärta såm dän där förblir er in i sin död stadight troghen ågh tiänstuiligh
Ebba braa G.
af ståkålm i hast
dän 1 Juni A:o 1646.
No comments:
Post a Comment