Princess Ulrika Eleonora's letter to the Royal Council, dated February 8, 1711

Source:

Handlingar rörande Skandinaviens historia. Tjugondefemte Delen, Hörbergska Boktryckeriet, 1842

http://runeberg.org/hrsh/25/0371.html

Above: Ulrika Eleonora, painted by David von Krafft.

Ulrika Eleonora the Younger (born January 23, 1688, died November 24, 1741) was Queen of Sweden, ruling in her own right from December 5, 1718 until her abdication on February 29, 1720 in favour of her husband, King Frederik, and then as his consort until her death.

She was the youngest child of King Karl XI and Ulrika Eleonora of Denmark and named after her mother. After the death of her brother, King Karl XII, in 1718, she claimed the throne. Her deceased older sister, Hedvig Sofia, had left a son, Karl Frederik of Holstein-Gottorp, who had the better claim by primogeniture. Ulrika Eleonora asserted that she was the closest surviving relative of the late king (the idea of proximity of blood) and cited the precedent of Queen (King) Kristina. She was recognised as successor by the Riksdag, the royal and legislative council of Sweden, after she agreed to renounce the powers of absolute monarchy established by her father. She abdicated in 1720 in favour of her husband, the Landgrave Frederick I of Hesse-Kassel.

The letter:

Wälborne Herrar grefwar Kongl. M:ts Samtlige herrar Råd.

Jag hafwer utaf herrar grefwarnes och Kongl. Rådens til mig ankomne bref af d. 3 i innevarande månad, dels med bedröfvelse förmärkt, hvad dem behagat mig däruti uptäckia om rikets närvarande medellöse och utblottade tilstånd under de månge öfver hufvudet sväfvande farligheter, emot hvilka behörige författningar betarfves, dels gärna försport det förtroende, som herrar Grefvarne och Kongl. Råden der vid emot mig yttra. Huru högt det förre måste gå mig til sinnes, lära herrar Grefvarne och Kongl. Råden sielfve så mycket lättare kanna döma, som de nogsamt äro försäkrade både om min kärlek för Hans M:t min aldrakäraste her Broder, och mit öhma hiertelag för hela riket mit k. fädernesland, kunnandes mig aldrig någon ängslan möta så stor, som den redan en lång tid varit, och ännu är, at hafva måst see bägge uti så dana olyckor, äfventyr och nöd förfalne. Jag har det säkra hopp til Gud, at han lärer omsider vända alt til det bästa, och snart hugna oss alla med Hans Mij:ts önskelige återkomst, samt i medler tid välsigna herrar Grefvarnes och Kongl. Rådens vaksama sorgfällighet för sakernes upprätthållande, hvar til de mit under så stor brist på all ting likväl så berömligen deras rådslag använda. Jag förmodar, at HoffCantzleren Baron Gustaf Cronhielm lärer fulkomligen hafva berättat herrar Grefvarne och Kongl. Råden mina tankar angående det ährendet, som honom warit anbefalt. Och som jag nu utaf deres eget bref har anledning at skrifteligen förnya det samma; så gör jag det och här med til ett välment svar, finnandes alenast den ena som mig der vid bedröfvar, at hvad iag i så måtto kan bidraga, är så ringa och oansenligit, at det hvarken något förslår emot så store nödtorfter, eij heller til någon deel svarar emot det iag skulle önska mig äga, endast at kunna til en så kär Broders tienst och dess rikes bästa af gladt hierta anwända. Hvad gull och Silfver i mit våld kan vara, lemnar iag utan något förbehåld, och som en välment gåfva, uti herrar Grefvarnes och Kongl. Rådens händer, at der om disponera, som de til publici tienst finna gott, hållandes iag före, at det hastigast kan vändas i penningar, om det strax, och utan afseende på arbetet, förmyntas; Men Juveler och hvad eliest af Meubler hoos mig finnes af värde, skola vara til herrar Grefvarnes och Kongl. Rådens disposition at kunna der uppå reda medel och penningar efter görligheten upnegotiera, med den förmodan, at alt sådant, så snart tiderne det möijeligast tillåta, blifver efter herrar Grefvarnes och Kongl. Rådens försäkran inlöst, och mig återlefvererat. Så snart herrar Grefvarne och Kongl. Råden behaga gifva personer de tänkia låta berörde saker emottaga, vil iag låta göra anstalt, at hvad deraf är i Stocholm måtte ofördröijeligen afföllia, och at det, som här på orten med mig är, äfvenväl skal kunna dem med det forderligaste tilställas. Jag vet väl, at alt detta eij kan vid när varande stora trångmåhl belöpa sig til något särdeles tilräckeligit; Men iag hoppas at min goda vilia lärer fram för alt här vid ansees, hvilken är för Hans Maij:t och mit fädernesland så uprichtig, at ingen ting kunde någonsin hoos mig finnas så kärt och dyrbart, det iag icke för bägges välgång och understöd gärna ville hålla ospart. Jag behr, at herrar Grefvarne och Kongl. Råden behagade vara der om fulkomligen försäkrade, samt om den sanskylliga benägenhet och välvilia, med huilken iag städse förblifver
Herrar Grefvarnes och Kongl. Rådens
Helt Wäl affectionerade
VLRICA ELEONORE.
Sahla d. 8 Februarij
1711.