Sources:
Mémoires concernant Christine, volume 1, Johan Arckenholtz, 1751
Christina, queen of Sweden (1890), by Francis William Bain
Above: King Kristina of Sweden, painted by Sébastien Bourdon.
Above: Johan Adler Salvius, by Pieter de Jode II.
Above: Abel Servien, engraving by Anselm van Hulle.
The letter:
Messieurs. Desse få ord äro allenast adjousterade til mit publique bref, på det jag måtte uptäcka Eder med min egen hand den fruchtan jag hafwer, at den önskelige tractat, som alt härtil, har gifwit en så god förhoppning om et önskeligit utstag, genom någre orsaker som mig icke aldeles äre bekände, måtte blifwa studzad. Nu til at Eder om min wilja aldeles försäkra; så måge j Eder det wisserligen persuadera, at jag för alting åstundar en säker och honorable fred; Och emedan satisfactio Coronæ är redan aldeles sluten, och intet mera står igen än Soldateskens contentement och Riksens Ständers gravamina, så är det min wilje, at j hålla sakerne med godt maner gående, til des Erskein kan komma til Eder, och giöra Eder om sin commission kunnige, och då utan försummelse tractera wärket til en önskelig ända: giörandes Ständernes condition, Crononens satisfaction och soldateskens contentement det bästa sig giöra låter utan freds brott, och sedan icke längre solcka dermed, som härtils skedt är; där annorlunda sker, så måge j se til, huru j det in för Gud, Riksens Ständer och mig hafwa til at förswara: Ifrån denne scopum låter inga ambitieuse Menniskiors phantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåde at undwika, och der j icke hafwen lust at stå mig derföre blek och röder til swar: då må j wist tro at hwarken authoritet och slächters apuïs skal mig hindra at wisa Werlden det misshag Jag drager til oförnuftige procedurer; Ty Jag är nogsamt försäkrad, at der tractaten skulle gå swår, worde iag igenom edert försende brakt uti labyrint, der utur hwarken Edert eller deras (som sådane Consilia fovera) förstånd wore mig utur bringandes; derföre hafwe j Eder wäl at förese. ...
English translation (from source 2):
Gentlemen: I add these few words to my public despatch, to discover to you with my own hand the fear I entertain lest this treaty, so earnestly desired, and for whose happy conclusion we have till now had reason to hope, should be arrested by causes not yet sufficiently well known to me. Therefore, to let you perfectly understand my will, you must thoroughly persuade yourselves that before all things I desire a sure and honourable peace. And since the satisfactio coronæ is already determined, and there remain only those of the soldiers and the gravamina of the Estates of the Empire, I will that you keep matters in good course till Erskein arrives and communicates to you his commission. Then without any further dawdling you must bring the negotiations to a satisfactory conclusion by securing the best condition of the Estates, satisfaction of the Crown, and contentment of the soldiery that may be possible without breaking the peace — and no longer drag matters out as at present; otherwise, you will have to look to it how you will answer it before God, the Estates of the realm and me. Let not the phantasies of ambitious men turn you from your goal, unless you wish to incur my extreme disgrace and displeasure, and stand accountable to me blushing and blanching: you may be sure that in that case, no authority nor support of great houses shall hinder me from showing all the world the displeasure I feel at insensate procedure. I am convinced that if things go ill with the Treaty your errors will have placed me in a labyrinth, whence neither you, nor the brains of those who foment such plans, will ever draw me. Therefore it behoves you to look well to yourselves. ...
The manifesto in full:
Messieurs. Desse få ord äro allenast adjousterade til mit publique bref, på det jag måtte uptäcka Eder med min egen hand den fruchtan jag hafwer, at den önskelige tractat, som alt härtil, har gifwit en så god förhoppning om et önskeligit utslag, genom någre orsaker som mig icke aldeles äre bekände, måtte blifwa studzad. Nu til at Eder om min wilja aldeles försäkra; så måge j Eder det wisserligen persuadera, at jag för alting åstundar en säker och honorable fred; Och emedan satisfactio Coronæ är redan aldeles sluten, och intet mera står igen än Soldateskens contentement och Riksens Ständers gravamina, så är det min wilje, at j hålla sakerne med godt maner gående, til des Erskein kan komma til Eder, och giöra Eder om sin commission kunnige, och då utan försummelse tractera wärket til en önskelig ända: giörandes Ständernes condition, Crononens satisfaction och soldateskens contentement det bästa sig giöra låter utan freds brott, och sedan icke längre solcka dermed, som härtils skedt är; där annorlunda sker, så måge j se til, huru j det in för Gud, Riksens Ständer och mig hafwa til at förswara: Ifrån denne scopum låter inga ambitieuse Menniskiors phantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåde at undwika, och der j icke hafwen lust at stå mig derföre blek och röder til swar: då må j wist tro at hwarken authoritet och slächters apuïs skal mig hindra at wisa Werlden det misshag Jag drager til oförnuftige procedurer; Ty Jag är nogsamt försäkrad, at der tractaten skulle gå swår, worde iag genom edert försende brakt uti labyrint, der utur hwarken Edert eller deras (som sådane Consilia fovera) förstånd wore mig utur bringandes; derföre hafwe j Eder wäl at förese, hwarom Jag ock icke twiflar, men skrifwer detta allenast til underrättelse, och har til Eder försichtige conduite det nådigste förtroende, at näst Guds bistånd Jag förwäntar et godt utslag på denna långsamma fred. Der j uti alt detta bewisa Eder trohet, så wäl härefter, som härtils, så warde j aldeles Eder försäkrande, at j warde med Eder igenkomst finnandes mig Eder sampt och synnerligen altid wäl affectionerad.
Christina.
Stockholm den 10. April 1647.
English translation (my own):
Gentlemen, I add these few words to my public letter, only to reveal to you with my own hand the fear that I have that the longed-for treaty, of which we have so far been made to hope for a happy conclusion, may be stopped for reasons which are not yet well known to me. Now, so that you know perfectly my will, you must be entirely persuaded that I want for everything in the world a secure and honourable peace. And since the satisfaction of the Crown is already settled and that there is not only that of the military state and the clerks of the states of the Empire, I want you to run things smoothly until Erskein arrives, who will be part of his commission to you. It is then that, without further delay, you must lead the negotiation to a desirable end, by making the conditions of the Estates, the satisfaction of the Crown and that of the military state the best that can be done without breaking the peace, no longer dragging business along as has been done so far. If it is otherwise, it will be your business to see how you answer it before God, before the Estates of the Realm, and before me. Do not allow yourselves to be distracted from this goal by the imaginations of a few ambitious people, unless you want to incur my greatest disgrace and indignation and answer to me for it, blanching or blushing. You can count that then neither authority nor support from large families will prevent me from showing everyone the displeasure that I have of procedures destitute of reason. For I am sure that if the treaty goes badly, I will find myself, through your fault, in a labyrinth, from which neither you nor the mind of those who foment such plots, will not be able to remove me. That is why you must watch yourselves well. Neither do I doubt that you will, and I write this letter to you only as a warning, graciously relying on your far-sighted conduct, so that, with the assistance of divine goodness, I expect a happy conclusion of the peace so long desired. If in all this you continue to give me marks of your loyalty, you can be assured that when you return you both will find me, and at all times, your well affectionate
Kristina.
Stockholm, April 10, 1647.
No comments:
Post a Comment