Source:
DelaGardiska archivet, volume 4, edited by Peter Wieselgren and published by J. Hörberg, 1833
Britta Jönsdotter Roos of Ervalla (born 1505, died August 8, 1580) was born to knight and councilman Jöns Ulfsson Roos of Ervalla and Ingeborg Larsdotter Tott. She was the last of the Roos family of Ervalla and married three times, first to Erik Nilsson Gyllenstierna of Lundholm, second in 1528 to Måns Bryntesson Lilliehöök of Fårdala, and third to magistrate Christoffer Andersson Röd. She had two children, Ebba Månsdotter Lilliehöök (born 1529) and Ingeborg Christoffersdotter Ekeblad of Hedåker (born 1530).
The letter:
Minn ganske vellvillige, vennliche kärlighe hellszom nu och alltiidh med thenn Allzmechtigste Gudh kärligenn förszennth. Minn h. k. frencke, Jagh betacker minn h. käre frencke k. tillkenne, atth iagh haffr bekommetth minn h. k. frenkis schriffvellsse om foghdenäss, Och min k. h. frencke sigh förundrer hvi jagh icke nu sielff haffr kommetth till Stockholm, och giortt thär medh enn enda, effter iag vell haffver viszt, atth J min k. frennke, Thär så lengie haffr leghat. Så är thett sannth att iag vell haffr visst, dett j haffr våret j Stockholm, thär före begerade Jagh aff minn Dåtter Ebbe, att hon på mine veghner skulle thala medh min h. k. frenke ther om, och försågh Jagh migh till alt hvadh som min Dåtter thär till giorde skole vell blifva achtad för fulli, effter iagh ingen närmare haffver. Och thär uppå schreff honn migh til, ath min k. h. frennke ändå sköt sigh til sine breff att rannsaka, som min k. frennke och tillförne giorde, Thärföre bleff iach förorsakade, att på thett allerkärligste begern, (som Jagh ännu gör) vetha en viss tiid förenempd, när min k. frenke kune haffa ransakade samma sine bref, hvar mine bref och bevis då icke kune göre fyllesth, vill iagh gerne läthe mig nöije. Thetth Jagh ock skole haffa förmelth någhott synnerlighet om någhon rethgån i mitth breff, som min k. h. frenke svarar migh i sinn schriffuelsze veett Jagh migh icke haffa giortt, uthan menthe vell, atth min käre frennke skulle göre dettsamme som Jagh nu genom min dåttr Ebbe haffr giortt, att lathet Edher och Edher käre Son here Hoghen skell see och höra mith bevisz som Jagh medth breff och effter mine förälldrerss ord haffr att gå effter, när min k. frännke vill göra detthsamme så är thett snartt åtthskildht. Jagh hoppas vij ville vell retthe osz sielffve på begge sijder, hvar dett och icke kune skee, så var dett ändå tiidh noch att haffe in för enn Rett. Vijdare som minn k. frennke schriffve migh till the någon godz Edher skall våra ifrån in under Lindholmen i Westergyllandh, hvilke J begärar Jagh skall legge Edher uthi, Så vetth iagh icke min k. frenke hvad godtz thet skall vara, Jagh haffr alldrig hört talas thärom, Thärföre veet iagh inteett annatt att svara thärtill än när min k. frenke teckess bevijshe sin Rett thärtill, så bör så vell fru Cicilia vara tillstds som migh, förthy Jagh haffr intedh merha fåth på mine dattersbarns vägne, änn som på theras anpartt haffr boortt att falla, skall naghott gå them ifrån, thett kommer fru Cecelle en större partt till att miszte än them, effter honn haffr meer arfftt, hvadh mina k. frencke bör i så måttho medh retthe, vetth iagh icke att beneke, uthann vill alltiidh gerna vara öffrbödigh att möthe och svara på theras veghne, hvadh retth och skell är. Thesslikte min k. frenke haffr iagh nu sedhann bekomatt En Edhers schriffuelsze i thesse daghar, med någre Copier, om Saligh Greffe Giöstas gelldh, så kann Jagh icke vell rette migh effter samma copier, och haffr jag besportth migh med någre aff S. Greffve Giöstas gamble tienare, thå säge the sigh inthedh att vetha thär uthåff. Menn Jagh vill nu schriffe fru Cicelle thill thärom, effter honn haffr alla gamla rekennskap, och när som Jagh kann bekomma hennes schriffvellsze ighenn om huru myckett thett belöper sigh uppå thesze barnns partt, vill iag gerna förnöija mijn h. k. frennke thett. — — Aff Arffvalle then 15 Maij An. 70.
E. F. F.
Brijtha Jönszedåtter
Frue till Arffvalle.
A tergo
Then äddle Velbörd. Frue Fru Merethe Grefvinne - - - Minn h. k. Frennke gannske kerlighin senndanndes.
With modernised spelling:
Min ganska välvilliga, vänliga kärliga hälsom nu och alltid med den Allsmäktigste Gud kärligen försent. Min hjärtanskära fränka, jag betacker min hjärtanskära fränka kära tillkänna, att jag haver bekommit min hjärtanskära fränkas skrivelse om Fogdenäs, och min kära hjärtans fränka sig förundrer vi jag icke nu själv haver kommit till Stockholm, och gjort därmed en ända, efter jag väl haver vist, att I min kära fränka, där så länge haver läggt. Så är det sant att jag väl haver vist, det I haver varit i Stockholm, därföre begärade jag av min dotter Ebba, att hon på mina vägnar skulle tala med min hjärtans kära fränka därom, och försåg jag mig till allt vad som min dotter därtill gjorde skulle väl bliva aktad för fulle, efter jag ingen närmare haver. Och däruppå skrev hon mig till, att min kära hjärtans fränka ändå sköt sig till sina brev att rannsaka, som min kära fränka ock tillförende gjorde, därföre blev jag förorsakade, att på det allerkärligste begäran, (som jag ännu gör) veta en viss tid förenämnd, när min kära fränka kunne hava rannsakade samma sina brev, var mina brev och bevis då icke kunna göra fyllest, vill jag gärna låta mig nöja. Det jag ock skulle hava förmält något synnerlighet om någon rättgån i mitt brev, som min kära hjärtans fränka svarar mig i sin skrivelse vet jag mig icke hava gjort, utan mente väl, att min kära fränka skulle göra detsamma som jag nu genom min dotter Ebba haver gjort, att låtit Eder och Eder käre son herre Hogen skall se och höra mitt bevis som jag med brev och efter mina föräldrars ord haver att gå efter, när min kära fränka vill göra detsamma så är det snart åtskilt. Jag hoppas vi ville väl rätta oss själva på bägge sidor, var det och icke kunna ske, så var det ändå tid nog att hava inför en rätt. Vidare som min kära fränka skrive mig till de någon gods Eder skall våra ifrån in under Lindholmen i Västergötland, vilka I begärar jag skall lägga Eder uti, så vet jag icke min kära fränka vad gods det skall vara, jag haver aldrig hört talas därom. Därföre vet jag intet annat att svara därtill än när min kära fränka täckes bevisa sin rätt därtill, så bör så väl fru Cecilia vara tillstäds som mig, förty jag haver intet mera fått på mina dottersbarns vägnar, än som på deras anpart haver bort att falla, skall något gå dem ifrån, det kommer fru Cecilia en större part till att missta än dem, efter hon haver mer arvt, vad mina kära fränka bör i så måtto med rätta, vet jag icke att beneka, utan vill alltid gärna vara överbödig att möta och svara på deras vägnar, vad rätt och skäll är. Desslikte min kära fränka haver jag nu sedan bekommit en Eders skrivelse i dessa dagar, med några kopior, om salig greve Göstas gäld, så kan jag icke väl rätta mig efter samma kopior, och haver jag besport mig med några av s. greve Göstas gamla tjänare, då säga de sig intet att veta därutav. Men jag vill nu skriva fru Cecilia till därom, efter hon haver alla gamla räkenskap, och när som jag kan bekomma hennes skrivelse igen om huru mycket det belöper sig uppå dessa barns part, vill jag gärna förnöja min hjärtanskära fränka det. — — Av Ervalla den 15 Maii An. 70.
E. F. F.
Britta Jönsedotter
Frue till Ervalla.
A tergo
Den ädla Välbörd. Frue Fru Märte Grevinna - - - Min hjärtanskära fränka ganska kärligen sändandes.
No comments:
Post a Comment