Source:
Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, page 35, edited by Count Georg Adlersparre, 1831
Above: King Kristina of Sweden, painted by Sébastien Bourdon.
Above: Count Palatine Karl Gustav, later King Karl X Gustav of Sweden, painted by Sébastien Bourdon.
The letter:
Christina &c. Wår venlige helsan &c. Högbohrne Furste, Elskelige k. frende, Effter som dett gambla åhrett nu är till ände lupett, och nij orsak hafve, den Högste Gudh Loff och prijs hembära, som Oss och vårt Rijke så mildeligen hafver bevarat att både Regementet her hemma är väll och lyckeligen fördt, och alle våre trogne ständer, undersåthare och inbyggare hersammestädes, hafva suttet i en önsklig roo och godhe velståndh, jemvel och vårt Krigsväsende vthanlandz och serdeles i Tyslandh vnder E. Kierligheetz höghförnufftige condiute, nest Gudz velsignelse conserveradt och erhollet, så att wij vele förmoda att allt är giönom een hufvudh Recess i Nurnberg numehra slutett och endadt vordet, Ty tacke vij vid denne accasioo hans Gudomeliga mildheet för een så stoor Nåde och barmhertighet, gratulere och her hoos E. K. H. öfver opretthollandet af vesendett deruthe, med innerlig önskan till Gudh, att han ville gifva E. K. H. ett frögdefultt nytt åhr, oppehålla E. K. än ytterligare vijdh helsa och sundheet, beskära E. K. godhe Consilia och theres begierlige successer i alle Eders Kiärligheetz actioner och förehafvande, och enkannerligen förlehne opå thesse långvarige executions tractaterne, ther medh oss frijden synes merkeligen periclitera, een önskelig ända och vthgångh, och förhielpa E. K. H. med flere lyckeligen hem i landet igen. Wij vele ingalunda tvifla att Eders K. H. är och vijdh denne tijden richtig med hufvudh Recessen på Nürenburgiske tractaterne och mehrndeels af Ständerne och andre interessenter gångne ifrån hvar andre. Therföre vij och holla för öfverflödigt någott synnerligen att svara opå E. K. H. bref till oss af d. 4 och 11 December sidstförleden, Efftersom och E. K. förvissar oss i sitt breff till oss af d. 20 Novemb. att vele sluta, oachtadhe andre saker; skulle och emoth all förhoppning henda att tractaten icke vore vijdh detta vårt brefs ankompst ändadt, så vele vij E. K. H. ännu till ett beslut venligen och kierligen hafva påmint, att slutet icke lengre blifver opskutet och hela vårt Tyska vesende svefvande och stående på heltt svaga fötter, setties igönom vijdhare drögsmåhl i någon extremitet then E. K. numehra intet förmåhr sustinera, sedan arméen är skingradt, inhemiske folket mest affördt, och deremot vederparten sitt folk mäst haf:r behollit; E. K. ville fördenskull så snart satisfactions pgrne ähre ehrlagdhe, afdanke altt öfrigitt af arméen, och dhe o tradhe Rijkssakerne remittera till dhe remedia som i jnstrumento Pacis ähre beskrefne; och restituere eller evacuere festningarne och platzarne effter then ordning och aftaal som alla redo är giordh, och förr än vnderhollett för dhe 10000 knechter som var resolverat att behollas i tiänsten och förleggias i Garnisoner vijdh siökanten, skulle falla heelt för knapt, är bäst att E. K: H. ther af een deel afdanka låter, som vij för detta skrifvit hafve. — — — Detta vij E. K: H:et icke ville förholle, befallandes &c.
CHRISTINA.
A. Gyldenklou.
Mon Cousin, je vous conjure de considerer les lettres, que ie vous ay escrites, qui touttes vous ont porté le commendement de terminer ce long traicté, Ne permettez pas que je languis plus long temps craindre après la gloire de donner le repos à l'Europe. Si vous differez plus longtemps pour moy ce contentement, je vous accuse d'une faute, dont je ne suis point coupable, et j'aurais suject de me plaindre, qu'estant innocente du malheur qui en peuvent arriver, et de vous blasmer d'avoir manqué d'obeir à mes ordres. A. Dieu, j'espere de vous bientost mes ordres executez.
English translation of the postscript (my own):
My cousin, I beg you to consider the letters, which I have written to you, which have all brought you the command to terminate this long treaty. Do not allow me to languish any longer to fear after the glory of giving rest to Europe. If you postpone this contentment for me any longer, I would accuse you of a fault of which I am not guilty, and I would have reason to complain than to be innocent of the misfortune that may happen, and to blame you for failing to obey my orders. I hope to God that you will soon carry out my orders.
No comments:
Post a Comment